Liten söndagstanke...
... har ni tänkt på att det är sååå mkt stickat överallt? Som t.ex. Lindexreklamen på teve som går nu. Såg även detta på aftonbladet.se nyss:
Bildextra Värm dig med stickat! Höstens finaste plagg.
Läste i onsdags en artikel i någon av Metro el City om en kvinna som håller föredrag om Garn på Tekniska Museet (??!!)
Antingen har det funnits omkring en hela tiden och man börjar uppmärksamma ämnet bara för att man själv är engagerad i det just nu, eller så har stickning fått ett rejält uppsving! Skulle ju också kunna vara så att årstiden har något med saken att göra... :)
Nu blir det fika!
/J.
Bildextra Värm dig med stickat! Höstens finaste plagg.
Läste i onsdags en artikel i någon av Metro el City om en kvinna som håller föredrag om Garn på Tekniska Museet (??!!)
Antingen har det funnits omkring en hela tiden och man börjar uppmärksamma ämnet bara för att man själv är engagerad i det just nu, eller så har stickning fått ett rejält uppsving! Skulle ju också kunna vara så att årstiden har något med saken att göra... :)
Nu blir det fika!
/J.
Stick-weekend
Vecka 37 drog vi tre tjejer till Teresias mammas hus på Gotland för en boot-camp. Fast inte med träning utan med stickning. Och bad i tunna... och övningskörning... och bakning... :) Vi hade fullt upp hela långhelgen. Vi lyckades till och med engagera Teresias lillastyster i stickningen. Hon hann med två mössor och ett par armvärmare. T.o.m. Teresias mamma började plocka fram sina gamla stickrecept och stickor, haha! Hon pysslade om oss med en massa god mat och nybakat bröd på morgnarna. Helt underbart att bara få komma bort och slappna av. Komma ifrån stadsstressen helt enkelt. Och till råga på allt delade vi nästan hus med 150 kor!!! Stor gård är det dom har.
MEN! Första hindret på vägen till härligheten skedde på väg till båten. Vi tog T´s byggbil ner till ön för att frakta lite saker (som garn och datorer!!), och vi åkte i god tid för vägen till Nynäs är ingen höjdare. Många olyckor. Och vad tror ni hände när vi kommit lite mer än halva vägen?!? Jo, en stor lastbil hade kört ner i diket och spärrade av hela vägen. Vi stog i kön ett tag och väntade, vi kunde ju inte göra så mkt annat. Så går det förbi en man bort för att kolla vad som hände,r vid polisavspärrningarna och kommer snart tillbaka igen och säger till oss att det kommer ta en timme till!!! En timme! Och då var kl 10 och båten skulle gå 11:05! Killen säger att det finns en väg om vi vänder runt och kör första vänster. Så vi vänder runt och kör in första vänster. .......................................... och var hamnar vi??? PÅ EN GRUSVÄG! Men med en del små röda stugor vid kanterna. Det kör in en del bilar före och och en del bakom oss, så vi kände oss inte helt ensamma. Vi kommer fram till en lite större plan yta där alla bilar framför har stannat och vi förstår snart att ingen har någon idé om vilket håll vi ska köra åt. Vi sitter samtidigt och försöker febrilt få igång gps:n i bilen, som inte vill få någon signal. Men vi kör på rakt fram och tänker att -what the heck- vi har ju inte så mkt att förlora på kuppen. Vi kör på en bit och alla husen tar slut.... sen blir vägen smalare... och smalare. När vi körde förbi alla bilar, så var det en lite större minibuss som körde bakom oss och två-tre personbilar. Nu var det bara minibussen kvar. Plötsligt skumpar hela bilen till (mer än vanligt!) och vi har åkt ner i ett halvmeter djupt hål! Och sen kom nästa, och nästa! När vi skumpat klart ser vi att minibussen fortfarande hänger efter, men ALLA andra bilar är borta! Sen såg vi aldrig dom igen... antaligen fastnade dom i hålen. Vägen fortsatte i 4 km till.. men skumt och hål och smala vägar.. men tillslut kom vi ut på en asfalterad väg!!! Hallelujah! Då hade vi ungefär en halvtimme kvar tills båten skulle gå. Vi var framme vid terminalen 10:50, då dom vanligen redan har stängt biljettkassan. Herregud! Vi skrattade så vi höll på att gå av på mitten, både under bilresan och på båten. Vi önskar verkligen att vi hade spelat in skräckfärden med mobilkameran.. men det tänkte vi ju inte på när vi var mitt uppe i det hela.
Jaja, det var ett av våra små äventyr. Det lär väl bli fler framöver.
Tänkte passa på att bjuda på den första bilden på oss tre på samma gång (inkl J:s pojkvän Danny). Det var kvällen innan vi åkte till Gotland. Här kommer den:
Sov gott och kram!!
MEN! Första hindret på vägen till härligheten skedde på väg till båten. Vi tog T´s byggbil ner till ön för att frakta lite saker (som garn och datorer!!), och vi åkte i god tid för vägen till Nynäs är ingen höjdare. Många olyckor. Och vad tror ni hände när vi kommit lite mer än halva vägen?!? Jo, en stor lastbil hade kört ner i diket och spärrade av hela vägen. Vi stog i kön ett tag och väntade, vi kunde ju inte göra så mkt annat. Så går det förbi en man bort för att kolla vad som hände,r vid polisavspärrningarna och kommer snart tillbaka igen och säger till oss att det kommer ta en timme till!!! En timme! Och då var kl 10 och båten skulle gå 11:05! Killen säger att det finns en väg om vi vänder runt och kör första vänster. Så vi vänder runt och kör in första vänster. .......................................... och var hamnar vi??? PÅ EN GRUSVÄG! Men med en del små röda stugor vid kanterna. Det kör in en del bilar före och och en del bakom oss, så vi kände oss inte helt ensamma. Vi kommer fram till en lite större plan yta där alla bilar framför har stannat och vi förstår snart att ingen har någon idé om vilket håll vi ska köra åt. Vi sitter samtidigt och försöker febrilt få igång gps:n i bilen, som inte vill få någon signal. Men vi kör på rakt fram och tänker att -what the heck- vi har ju inte så mkt att förlora på kuppen. Vi kör på en bit och alla husen tar slut.... sen blir vägen smalare... och smalare. När vi körde förbi alla bilar, så var det en lite större minibuss som körde bakom oss och två-tre personbilar. Nu var det bara minibussen kvar. Plötsligt skumpar hela bilen till (mer än vanligt!) och vi har åkt ner i ett halvmeter djupt hål! Och sen kom nästa, och nästa! När vi skumpat klart ser vi att minibussen fortfarande hänger efter, men ALLA andra bilar är borta! Sen såg vi aldrig dom igen... antaligen fastnade dom i hålen. Vägen fortsatte i 4 km till.. men skumt och hål och smala vägar.. men tillslut kom vi ut på en asfalterad väg!!! Hallelujah! Då hade vi ungefär en halvtimme kvar tills båten skulle gå. Vi var framme vid terminalen 10:50, då dom vanligen redan har stängt biljettkassan. Herregud! Vi skrattade så vi höll på att gå av på mitten, både under bilresan och på båten. Vi önskar verkligen att vi hade spelat in skräckfärden med mobilkameran.. men det tänkte vi ju inte på när vi var mitt uppe i det hela.
Jaja, det var ett av våra små äventyr. Det lär väl bli fler framöver.
Tänkte passa på att bjuda på den första bilden på oss tre på samma gång (inkl J:s pojkvän Danny). Det var kvällen innan vi åkte till Gotland. Här kommer den:
Sov gott och kram!!
Cajate?
Så var det gjort. Nu är vi där igen.
Många gånger har vi försökt hitta ett bra forum för att börja skriva blogg- ordentligt. Men på ett eller annat sätt har det alltid runnit ut i sanden.
Men! Den här gången är vi tre tjejer. Och inte vilka tjejer som helst.
Vi är tre tjejer som sprudlar av idéer och vi har en skaparlust utan dess like.
Vi har nog haft fler affärsidéer på g än det finns sandkorn på Flatenbadet... (?)
Idag har vi tagit första steget mot att realisera en av våra idéer. Vi kommer lägga upp det här så snart vi börjar få lite mer kött på benen.
Vad gäller namnet här får man tolka det lite som man vill... :) Det är vi. Kort och gott.
Cattis, Janna och Teresia.
Vi kommer alla skriva här, och det kommer att vara en salig blandning av allt möjligt ska ni veta :)
Nu ska vi sticka. För det är en av våra stora hobbys just nu!
Ha det gott,
Ca Ja Te
